Den som hindrar mångas utveckling är när man är ett vuxet barn. Det innebär en männiksa som tvingats växa upp för tidigare och axla för mycket ansvar. Det gör att man fortfarande betvis är ett osäkert barn inuti.

Att man blivit ett vuxet barn beror ofta på att en eller båda föräldrarna som varit frånvarande av olika skäl. Annat har varit viktigare än barnen eller så har de varit fast något beroende och deras energi och uppmärksamhet har gått till det. Eller så har de suttit fast i varandras outredda konflikter, i ett beroende och medberoende som tagit för mycket energi.

 

Kännetecken på vuxna barn:

1. Förvirrad självbild – Man blandar ihop självkänsla med självförtroende. Man är sann överlevare men vet egentligen inte vem man själv är. 

2. Ur kontakt med sina behov – Man har svårt att veta sina behov, därför att lära sig att inte ha behov alternativt har man fel behov. Men omvandlar de verkliga behoven (av näring, kärlek, närhet, tillgivenhet etc) till att bli duktig och klara av saker. Det har skett en felkoppling på behovssystemet, och man är inte själv medveten om det.

3. Svårt att sätta gränser – Gränserna mot andra blir antingen för stora och man bygger murar för att skydda sig, eller så är man helt gränslös och låter andra människor gå över en.

4. Förvrängd verklighetsuppfattning– Man är uppväxt med dubbla budskap, och man visste att något var fel men ingen lärde dem vad det var. Allting blir mixtrat och tilltron till andra människor och en själv blir då låg. Det beror på att man blivit lurad och förd bakom ljuset av dysfunktionella föräldrar som till varje pris måste dölja sitt missbruk och framstå som bättre. Det gör att man växer upp till att vara högfungerande och välanpassad – men det blir väldigt tomt inuti…

5. Växer upp för fort – Man förväntas kunna saker utan att fått lära sig det, och växer därför upp snabbt. Man blir pseudoanpassad och lär genom att iaktta och härma andra, varför det kan bli riktigt tokigt ibland. Känslan att aldrig vara bra nog – vilken är grunden för Jantelagen – kommer ju från detta.

 

http://www.ehdin.com/

Lite vad medberoende betyder:¨

Medberoende är ett tillstånd som kan drabba en person som lever tillsammans med en missbrukare, exempelvis en alkoholist eller narkoman. Den medberoende anpassar sitt beteende och sin personlighet efter den som är beroende i hopp om att kunna hjälpa. En del lär sig detta beteende redan som barn medan andra har lärt sig det senare i livet. Karaktäristiska drag hos medberoende är bland annat följande: De känner sig ansvariga för andra människors beteende, är ofta omedvetna om vad de själva vill och behöver, känner sig säkrats när de ger, attraheras ofta av människor med behov, attraherar ofta människor med behov, känner sig uttråkade och tomma om de inte har någon att hjälpa, överengagerar sig, tror att deras beteende är andra människors fel.

Medberoende tenderar att komma från problemfyllda eller dåligt fungerande familjer. Detta förnekar de dock ofta. De avfärdar komplimanger och beröm. Ofta är de rädda för att bli avvisade och tror innerst inne inte att de duger. Det är vanligt att de känner sig som ett offer. Ofta försöker de bevisa att de duger och ett sätt att göra detta för sig själv och andra är att vara behövda.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Medberoende

Detta är mitt första inlägg, det känns bra. 

Jag tar nu ett nytt steg från att skriva dagbok till att använda mig av en blogg istället. 

 

I denna blogg kommer jag att skriva om min vardag, men också att skriva om min insikt om mitt medberoende och att jag är ett vuxet barn. 

 

Välkommen till mitt liv!